genvägen till kraschen somliga väger stenar i motstånd avstår från kraschen somliga smakar på vägen avstår en solstråle samlar in den hemgjorda sanden vid fötterna infernalisk eld där väger tungt i gruset somnar ett träffande så att vi inte korslagda väntar på den saftiga mossen där liken lever och allt är sång den andre vissnade och slöt ögonen strävar in igen i krokarna där stängningen är total och mitt hjärta trillar ut i rökande ungdomar rafsa ihop något så fort som möjligt.tiden är knapp.